GTV-fest eller inte?
Jag vet inte om jag ska på höstfesten.
Får jobba den helgen om jag vill. Fest är roligare än jobb, men pengar är roligare än fest. Oh lord, så många parametrar! Har inte hört mycket om tillställningen, har vi ens fått en inbjudan?
Klåpig festkommitté i år!
Har suttit och redigerat hela morgonen. Har lite ont bakom den jävla skuldran idag. På det stora hela tycker jag att det blivit bättre sen jag börjat träna kontinuerligt, men idag är det pain! Ska prova med lite träning och bastu sen. Mm.
Det regnar ute. Snart ska vi spela in! Tur att vi är inomhus idag.
Lunch!
Dumpad
Feest. Har sovit på soffan i fyra timmar non stop. Somnade på Micke och har inte ens märkt att han har flyttat på mig. Död fisk.
Micke har dumpat mig för en annan idag. Hon är mörk, liten, snygg och mäktig. Hennes namn; Nikon D90. Han har just fått sin nya kamera och sitter nu som vrider och vänder på den som ett litet barn på julafton. Kameran heter Nikon D90 och är helt jävla magisk uppfinning, så jag förstår om han inte kan sluta fingra på den.
Verkar bli soffan för mig i natt.
Men detta betyder i och för sig att jag kan låna hans dator ännu mer, nu när han mest sitter och kelar med sin nya partner! Haha. Då hinner man blogga mellan varven. Vägen till framgång; se till att personen som sitter på kapitalet distraheras rejält av något annat. Då kan du passa på att roffa åt dig av kakan. Roff roff!
Har förresten varit hemma i Luleå i helgen. Det var skönt att slippa alla äckliga människor och pestdrabbade tunnelbanevagnar. Med alla äckliga menar jag dom som trängs och flåsar en i nacken var man än går och står 1 cm från en i tunnelbanan och tjattrar, andas vitlöksångor och helt enkelt bara tar för mycket plats.
Och för att inte tala om folk som går ivägen! Man brukar ju ha en liten initial känsla för om man går ivägen järnet för folk eller inte, men inte här i Stockholm. Den intuitionen saknas.
Nu ska bitterhetskommittén sova, natti!
:)
Torsdag
Hej. Jag är i Luleå. Färgar håret, ser ut som en punkare just nu. Blir det lila eller brunt? Vet fan inte. Blött hår är förädiskt och vilseledande. Det skulle bli rött? Åt bruna hållet.
Sweet att vara hemma. Jag och sis har varit på Kvantum och segat oss. Valt te i 25 minuter. Gjort skäl för I-landsproblematik och lagt för mycket tid på för oviktiga beslut om huruvida grönt the med mintsmak smakar tandborstvatten eller inte. Men sånt är skönt ibland! Det blev två teer. Säger man så? Jag gör det nu. Två svarta. Ett med mango/persika och ett chai. Jag fick inget nyttigt grönt, blev kungligt nedröstad.
Handlade även 8 paket ströbröd. Vad ska vi ha dom till? Det får ni gissa, haha. Ni kommer aldrig gissa rätt ändå.
Ny i familjen
Why are you so small?
Målade den igår. Älskar att spendera en hel söndag på att enbart måla, äta brända mandlar, dricka chaithé och lyssna på Van Morrisson. Helt sjukt soft. Nästan förbjudet.
Månadens hyss
Gjorde ett litet hyss för någon vecka sedan.
Micke hade ätit blodpudding, och jag passade givetvis på att roa mig med biten som blev kvar.
Gjorde en liten fejkdessert som jag försökte bjuda Micke på. Han gick nästan på det, men som den brighta civilingenjör han är, genomskådade han min kupp innan han satte tänderna i den tjusiga atrappen!
Min bästa prinsessa
Kolla
Idag är det fredag, och det innebär hängning.
Klockan 17.30 går Krokodill i barnkanalen. Titta gärna, jag har fotat allt som inte är studio och inslag om djur.
Kram för fan.
Skärmarskräck
Skärmarbrink har blivit skärmarskräck.
Här om natten låg vi sömlösa efter att ha tvingats lyssna till skriket från ett rådjur som blev styckat av en räv, precis nedanför balkongen. Rävar tar ju rådjur, så det är väl naturens gång, men det värsta var att skriket var så hjärtskärande och mänskligt. Övervägde att ringa polisen, och när jag bestämt mig för att göra det slutade rådjuret skrika och hade förmodligen gått en tragisk död till mötes genom tusentals bett av en ond räv.
Kände sån fruktansvärd ångest över detta hela natten och dagen därpå, och grät i omgångar över att jag borde försökt rädda rådjurskidet. Men yrvaken mitt i natten tänker man inte alltid helt klart. Panikslagen försökte jag sålla bland alternativen att gå ut och göra slut på rådjurets lidande själv, rädda rådjuret och försöka laga det, ringa polisen och be dom ingripa eller bara låta den grymma naturen lunka vidare.
När rådjuret väl slutat skrika skämdes jag fruktansvärt över att ha valt det senaste, enklaste alternativet.
Jag mår fortfarande jättedåligt över det här och gråter när jag tänker på det.
Kommer aldrig mer överväga att ingripa om någon ropar på hjälp, utan bara göra det.
För det var ju precis det rådjuret gjorde.
Förlåt.
Det var förmodligen den här mammans unge som föll offer
för räven. Den här bilden tog jag några dagar innan just
utanför huset. Ungen var i närheten men kom aldrig med på bild.
23
Micke fyller 23 år idag. Hurra!
Snart lika gammal som jag, moahaha.
Inget liv för en liten fjäril
Idag mår vi bättre än vad vi förtjänar. Jag och Mikael har varit och käkat på vårt nya favorit-kebab-hang-out-ställe; Jerusalem Kebab. Namnet är lite otäckt, men dom serverar rikrigt bra kebab/falafel/kycklingkebab med massa goda tillbehör.
De senaste dagarna har gått i djurens tecken.
Onsdag
Jag gör ett tappert försök till att rädda en liten fjäril som flaxar runt i T-banevagnen. Alla resenärer viftar hejvilt med armar och väskor när det lilla flygfät förtvivlat försöker hitta vägen ut bland näsor, påsar och skrikande barn. Tillslut landar den på mitt finger och där får den såklart sitta. "Här har du din fristad" viskar jag lätt i hans öra och tänker att det här kan bli en vänskap för livet. Jag inbillar mig faktiskt att fjärlien ser lite gladare ut efter dom orden. Jag planerar att ta med mig fjärlien ut i friheten vid stationen Skärmarbrink, men just innan tåget stannar där flaxar min förvirrade lilla vän iväg och sätter sig på en ruta längre bort. "Se upp för dörrarna dörrarna stängs" säger konduktören, och jag kastar mig ut ur vagnen och landar på perrongen i mitt Skärmarbrink. Ekipaget rullar vidare och jag ser den lilla fjärilen sitta kvar på rutan när tåget gnisslande lämnar perrongen. Fan tänker jag. Stackars liten. Hoppas det var någon annan djurvän ombord på den vagnen som tog över min räddningsaktion. Annars sitter han nog där än. Stirrar ut genom rutan medan nya resenärer viftar honom fram och tillbaka mellan varandra. Svischar fram genom svarta tunnlar. Det är inget liv för en liten fjäril.
Torsdag
Inspelning i en kohage. 20 stycken Highland Cattle och ett filmteam. Lite scary.
Lördag
Vi upptäcker att det bor en rådjursfamilj utanför huset. Dom knatar runt på den lilla växtbeklädda sluttningen här utanför och äter och fiser. Fint!
Söndag
Världens största spindel kryper runt i vår soffa. Hjälp! Djurpolisen Johanna lyfter ut den stora krabaten i friheten. Ett smärre hopp på 10 meter från balkongen borde den väl ha klarat? Kan spindlar slå ihjäl sig? Känns som att dom är för lätta för det. Kanske från Eiffeltornet?
Det här rådjuret fotade jag. Bilden är tagen precis utanför huset.
Efter en timmes väntan tittade Bambi in i kameran och jag fick den här bilden.
Johanna vs Highland Cattle x 20
Sitter och klipper i min lilla bur. Aviden sköter sig bra, har inte hängt sig en enda gång idag, och det är ovanligt.
Borde fira, men har inget att fira med. Har redan ätit upp dagens risifrutti. Oh lord. Kanske slår till med en kopp choklad i fikarummet.
Nu har vi galet mycket att göra här på kneget. Massa material som ska klippas och färgkorras.
Har spelat in tre dagar den här veckan igen. Sista dagen var vi ute i en kohage som vi hittade. Det var buskarna i hagen vi ville åt, men boskapen gick ju inte att ta miste på. Ett stort gäng långhåriga, robusta kreatur som misstänksamt spanade in oss när vi tjoade i buskarna. Dom hade jättestora horn och när en av dom ställde sig upp och vädrade åt vårt håll bara 15 meter bort tänkte jag att nu är stunden kommen. Tack gud det har varit trevligt att vandra här på jorden. Jag kanske inte har hunnit åstadkomma så mycket men kul har det varit!
Sen började jag genast undersöka närmaste flyktäg ut från hagen. Ingen nödutgång och inga lampor som lyser längs golvet, bara en jävla massa gräs och koskit.
Mitt i min planering för hur man bäst räddar livhanken i en fight mot tjugo stycken Highland Cattle var det dags för tagning. Bara att titta åt ett annat håll och låtsas som om det regnar. H sa att jag inte hade något att oroa mig för, bara man inte har röda kläder på sig. Najs. Jag och min röda duffel lyste upp hela kohagen.
Nåväl, kossorna verkade inte bry sig, och jag glömde faktiskt bort dom efter en stund.
Dom var faktiskt ganska fina, och jag hade gärna klappat! Ser lite ut som en blandning mellan lejon och ko.
Bo
Här är några bilder på vårt nya bo:
Hej
Jag vill resa! Men var? Jag vet inte.
Fick nyss resa lite med tunnelbanan i alla fall. Känns som ett hån mot min reslust.
Idag och igår har jag varit ute och filmat Krokodill. Sunda dagar när man kutar runt i skogen och plåtar. Upp och ned för klippor, stigar och fram och tillbaka i vild skog. Fantastiska färger i naturen nu.
Micke är och tränar. Jag orkade inte idag, har gympat nog i skogen.
Istället ska jag snart laga Pad Thai, lagom till M kommer hem. Vilken fantastisk fru jag är, kan man få tänka ibland.
Mörkt och kallt har det blivit ute. Ska tända några ljus och en rökelse här inne. Mys!
Hej
Helg
Helg. Vi tar det lugnt. Jag har varit på söder och handlat lite. Schampo, huvudvärkstabletter och några roliga små saker från rolig butik.
Jag har debuterat på Nautilus i Stockholm. Har fått ett personligt träningsprogram, och just nu har jag galet mycket träningsvärk.
Känner mig lite trött, och det kan bero på att veckan var ganska hektisk. Måndag och tisdag hade jag fullt upp med att hämta rekvisita och kostym till onsdagens inspelning. Onsdag spelade vi in i kolarbyn i Skinnskatteberg, ashäftigt ställe mitt i skogen http://www.kolarbyn.se.
Började 07.45, fotade från kl 12 till 19 och var hemma igen efter 22. Lång dag men rolig med mycket skratt och trevligheter!
Torsdag och fredag har jag varit inlånad till ett annat projekt på UR. MEGA heter det, och dessa två dagar var jag ut med Louise och fotade och tog ljud på några intervjuer hon ville ha till några program. Det var himla kul faktiskt.
Imorgon ska jag sitta ett tag i redigeringen och tanka in och börja klippa nya programmen Krokodill.
Om ni vill se vad jag håller på med kan ni kolla på Krokodill. Det går i barnkanalen kl 17.30 på fredagar.
Jag fotar, grovklipper och färgkorrar.
Nu ska jag och M äta något gott. Får se vad det blir.
Vi åker hem till norrbotten nästa eller nästnästa helg!
Hittade några bilder från i vintras, längtar inte till vintern med det här såg fan härligt ut!
vårvintersolen är livet på en pinne!
Stockholm
Det är förjävligt. Går inte att gå någonstans utan att det blåser. Det är värre än Luleå. Ingen mening att fixa håret. När man gå ned för trappan som leder till tunnelbana blåser det orkan, antagligen på grund av att tågen knuffar luften mellan tunnlarna och vänthallen i en djävulsk hastighet. Håret ställer sig upp som en påfågelstjärt på skallen, och sen ser man exakt likdan ut som när man vaknade. No use in trying to be beautiful.
Jag ska bygga en vindsköld och pressa tillbaka luften så tågen åker baklänges in i tunneln.
Jävla tåg.
Apropå tågen. Det är lite blandade känslor där va. Ibland får jag om morgnarna en känsla av strak gemenskap och kollektivets kraft. Alla sitter på samma tåg, det är skittrångt och som vinglande pingviner tätt ihop susar vi fram genom de stockholmska tunnlarna. Swisch.
Men ibland är det bara äckligt. Jag tänker på hur många som hållt i stångarna/stängerna man måste klamra sig fast vid om man inte lyckas få någon sittplats, och måste alltid granska sittdynan på stolen noga noga innan jag sätter mig. Oftast är det någon konstig fläck, och då står jag hellre. Svininfluensan punkt nu, i vilket fall som helst.
Alla säger att folk stressar i Stockholm, och stressar gör man ju när tiden inte riktigt räcker till, okej?
Jag hävdar dock bestämt att det inte beror på att Stockholmarna har för lite tid, utan för många möjligheter.
Tunnelbanan går varje minut, ändå kutar folk som små griskultingar för att hinna med just den vagnen i just det tåget. Chilla, det kommer ju snart ett till. Och ett till och ett till. Jag tror inte folk i regel är så sent ute att en minut spelar så stor roll, inte för så många i alla fall. Jag tror dom tävlar mot sig själv. När jag bodde uppe i good ol Luleå kutade jag alltid till bussen, men då var det för att det bara gick en i timmen. Nu har jag slutat kuta. Istället spatserar jag lugnt medan dom andra springer. Heja heja, man kan vinka lite ibland.
Nu är dagen slut. Ickedagen har börjat för två minuter sedan.
Hemåt!
Fortsättning följer.
Sommaren
Snor och tv-tittar-djävulen
Igår var jag på After Work med UR:s barn-och ungdomsredaktion samt SVT Barn. Mycket trevligt, men det blev dock en tidig kväll. Satt mest och pratade med Pernilla, Louise, Henrik, Johannes samt en till praktikant som jag inte lärt mig namnet på än.
Idag har jag inte mått bra, men inte på grund av gårdagen, utan för att jag börjar känna mig sjuk. Har frusit konstant hela dagen och hvudvärken har dunkat på sedan tolvsnåret. Snor och krax, jag känner mig som en ynklig liten lax.
Gick hem från UR redan vid lunch. Måste bli frisk. För många viktiga inspelningar nästa vecka för att kunna vara sjuk. Ska iväg till Skinnskatteberg och fota slutet på Krokodill säsongen, och har även blivit inlånad till ett annat projekt (MEGA) som fotograf/ljud för några intervjuer.
Nu ska här diskas. Vi har lagat god mat och tittat på Idol och Kändisdjungeln. Lite lustig och lättköpt känner man ju sig trots allt. Under premiären av Kändisdjungeln satt vi hemma hos Marielle och sågade programmet från topp till tå. Nu sitter man lik förbannat och tittar på programmet varje dag. Jag och Micke diskuterade det där nyss, och vi kom fram till att det endast beror på att vi har så få kanaler. Finns liksom inte mycket att välja på. Vi tycker alltså inte att programmet är intressant eller bra, men tittar ändå på det varje dag? Jag tror nog att det lurar någon liten Tv-tittar-djävul där långt in i ens omedvetna...
Nu ska vi diska!
Panik!
Varit ute och sprungit på stan idag. Handlat rekvesita inför vår inspelning nästa vecka.
Annars har det inte hänt så mycket. Snart slutar jag, och idag har jag tänkt hinna med en sväng på Nautilus.
Var ju hos en naprapat förra veckan som starkt ordinerade mer träning åt mig. Skälet till att jag var där är min verkande högersida av ryggen. Liksom bakom skulderbladet, och därifrån strålar det ut till närliggande områden.
Är så sjukt less på det nu, så har du något förslag på vad denna åkomma kan bero på eller hur man blir botad är du artigt välkommen! Jag är jävligt less på att känna mig trött i denna del av ryggen numera varenda dag, så jag kommer testa alla förslag jag får som inte leder till döden.
Känner mig instängd i min egen kropp och får panik!
Lalalalalalalalalaaaaaa....
Nu ska det sjungas upp! Skala upp och ned tills sången sitter. Sångbåset är riggat här hemma i garderoben och ska snart till att lägga sång på Mickes nya hit.
Äppelvyer på en söndagmorgon
Godmorgon. Ska snart iväg och fika med Mia.
Solen skiner, och äppelträdet utanför balkongen har fällt alla sina äpplen. Marken lyser röd, och det börjar kännas som höst på min planet.
