DEN ORIMLIGA PEPPEN


Jag packar min väska. Har hållit på ett tag nu, det blir liksom aldrig klart. Ska till Luleå. Träffa syrran, och resten av zorfamiljen. Och den vanliga familjen, för den delen. Räven, kycklingen, älgen, mästaren och presidenten.

Balkan Beats fyller min lilla etta på Södermalm, och jag dansar mer än jag packar. Jag har en fånig och totalt orimlig energi av okänt ursprung, och någon måste tvinga mig att gå och lägga mig. Annars kommer jag hålla på så här.

Sjunga. Sprätta, spatsera. Dansa och laga makaroner samtidigt. Skriva en halv textrad och sätta upp en attgöralista som man fyller med uppskjutna måsten man plötsligt har energi nog att fejsa.

Fick ett mail idag. Det var Reaktor Sydost som skrev, dom som gav oss filmstöd till longboardfilmen. Dom har plockat fram en av alla filmer dom stöttat senaste året som ska visas på konventet Filmglappet här i Stockholm, och dom har valt vår film. "Den är ju så fin!" skrev dom. Gud vad glad man blir av att den där lilla rullen som vi slet och kämpade för att få ihop röjer mark så tjusigt. Jag går rak i ryggen ska ni veta.

Har skrattat åt Peter Magnusson ikväll. Den roliga rackaren. Fler som honom!




JOHANNA OCH FEJKVÅREN


Tja, kass uppdatering av en skenambitiös tjej på 27 jordsnurr. Fan vad gammal jag är! Herregud. Hur ska det sluta och var är samhället på väg? Ingen rim och reson om du frågar mig.

Huserar på Söder nu mer. Rutger Fuchsgatan, hej hej. Jättefin liten lägga, men om mindre än en månad hattar jag vidare till nästa gryt, en minitvåa på Mariatorget, också Söder. Balkong och diskmaskin, sägs det.

Nya jobbet rullar på, i ganska hög fart. Mycket att göra på Grandios Television, och just nu sitter jag och skriver manus till en företagsfilm åt Premo.

Solen lyser men gaddarna skallrar av den kvarglömda vintern. Snö på biltaken i morse, var är våren?

Du måste finnas.


Kram

VÄRLDENS LÄNGSTA OCH BÄSTA TEXTFÖRFATTARE?


Herregud, vilka textrader av The tallest man on earth:

"Well if I ever see the morning
Just like a lizard in the spring
I’m gonna run out in the meadow
To catch the silence when it sings"




SUPERGLAD!


Ellen ringde just! Guud så jag har saknat en lägesrapport från landet Långbortistan, och det var ju fantastiskt kul att höra att dom verkar ha en jävligt episk tripp!

Och, nu kommer vi till kärnan i hela historien; JAG HAR ETT BADKAR!

Plask.

ÅTERVANDRING


Stockholm. En öroninfektion rikare. Några bekymmer fattigare. Gillar lyan som fan.
Allt är lite koko just nu. Lite koko, lite urspårat och lite fantastiskt. Alla ingredienser liksom. Wieerrd! 

Tack bästa Frida för den jättesuperduperbra presenten!

Calains et bisous! A bientôt!

I WONT BE FOUND


Jag funderar över totalt orimliga, tokiga planer just nu.
Det var det där med att kasta sig ut för stup.

WHERE DO MY BLUE BIRD FLY


Jag är tillbaka. Återkallad, återskapad, återfunnen. Bortsett från århundradets förkylning mår jag fantastiskt! Vet inte vad som händer men jag har känt mig så sjukt glad och tillfreds med allt senaste tiden. Har vid flera tillfällen kännt att jag bara vill hoppa runt och dansa, även på mer strikta platser som tex flygplatser och säkerhetskontroller. Haha. Det är underbart. Får ibland dåligt samvete över att känna så, jantelagen säger mig att man borde ta det lite lugnt med lyckan, snart blir det ändå sämre tider. Liksom. Men jag tror det är bra att tillåta sig känna såhär ibland. Jag vet inte vad det kommer ifrån, eller hur länge det varar. Konsekvenser kommer man aldrig undan, men jag tror jag blivit en jävel på att leva i nuet!

Bisous!


RSS 2.0