WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Jag missade höstfesten, men vad gör det? Känner mig nästan glad över det. Verkade ju varit mest sopor på kalaset, att döma av folks statusar på facebook. Manne ringde och bekräftade samma sak tidigare idag. Nu väntar jag på resten av recensionerna.

Jag är så jävla less på att hosta. Wbhaa!

Har lagat mat. Gjorde köttbullar med potatis, hemmagjord gräddsås och lingonsylt till. Mycket bra måste jag säga utan att ljuga. Jag borde få ett eget matlagningsprogram. Jag skulle nog bli den där klantiga kocken som lyckas få det mesta att bli gott men med livet som insats.

Dagens rätt blev som sagt väldigt god, men så här såg scenariot ut:

Tar ut potatispåsen ur kylen, lägger den på en bänk. Vänder mig om för att börja med något annat, hör en duns. Alla potatisar har ramlat ned från bänken och rullat ut till spridda destinationer över hela köket. Sätter potatisen på kokning. Plockar fram resten av ingredienserna. Ska ta fram buljongpaketet, råkar kasta iväg det till andra sidan köket. Hoppsan! Steker köttbullarna. Oj fan, såsen borde jag börja med. Drar på en redig låga till lilla pannan och fräser löken. Fortsätter flaxa med köttbullspannan så bullarna yr i luften, en och annan hoppar ur. Oj, löken, fortsätter med såsen. Kalvfond, grädde, redning. Värmen blir för hög och såsen håller på att koka över. Hur går det för potatisen? Tar mig en titt, tappar locket med en skräll. Jag kanske borde duka? Maten lagar sig själv en stund. Potatisen blir klar, men satan vad varm den är. Ska hälla ut vattnet, råkar hälla ut potatisarna bland disken. Yes. Kollar såsen, den är klar men jag har visst råkat koka skeden också. Heja. Serverar med en klick lingonsylt och utan grönsaker, sista tomaten i kylen var skrynklig.

Programmet skulle kunna heta "Johanna tar sönder och lagar!"