WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Min sista dag som videoreporter, men inte för alltid! Bara för denna gång. Låter som att det finns en viss chans för vikariat i sommar. Hoppas såklart. Fia den busiga lille redaktören lurade mig när jag kom till jobbet i morse. Det första jag gjorde var att kasta mig på datorn när jag kom in vid åttasnåret, kände mig lite stressad över mitt inslag som skulle bli klart. Hade klippt ihop det mesta, och saknade egentligen bara en synk med en polis, som jag skulle ut och göra kring lunch. Annars i stort sett klar. Då kommer Fia och säger "Du Johanna, du får steka det där hästjobbet du håller på med". "Va, varför då?" säger chockat med munnen på vid gavel. Mitt inslag som JAG gjort all research på, min idé om ett riktigt case som dessutom är aktuellt. Fan, tänkte jag. "Jo vi kommer behöva skicka iväg dig till Kiruna på en grej idag vettu. Så du kommer inte hinna göra klart det där du håller på med". "Men kan jag inte göra båda då?" kontrar min ambitiösa morgonhjärna. "Nej inte en chans att du hinner. Du måste sticka iväg till Kiruna, dom ska skicka upp en raket där så du kommer få hänga med ombord på en rymdfärja". "Men, kan inte någon annan göra det?". "Det finns ingen annan, ni är bara två reportrar inne idag, du måste göra det". "Men va faaaaan..."

"Lurad!!!!!" Hahaha. Oj vad vi skrattade. Fia var svinnöjd över att hon fick mig, och alla andra passade på att gotta sig i skrattkalaset. Jag skrattade mest åt min egen reaktion. Liksom, "Johanna, du ska få åka rymdfärja, du hinner inte göra klart ditt hästinslag". Och jag bara "Mäh..kan ingen annan åka och göra det?"

HALLÅ!? ÅKA RYMDFÄRJA VS ETT INSLAG OM HÄSTAR SOM SKRÄMS AV SKOTRAR, SVÅRT VAL!? . Snacka om att vara inne i det man håller på med. Fan. Jag som ville åka rymdfärja. Jag visste bara inte om det just då. Tur att det inte var på riktigt. Då hade jag nog haft ångest över det valet.

Avslutar med en bild på Alice och Poppe: