WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Det är bara så typiskt mig. Var på en praktikintervju idag, och det första som händer när jag presenterat mig och hängt upp jackan på klädhängaren, är att den lossnar från väggen och rasar ned i golvet med ett brak. Inklusive alla jackor och väskor som hängde på den, och nu snackar vi av oöverskådliga proportioner tillhörande samtliga på redaktionen.

"Oj, hehe, men du, det är ingen fara, känn ingen ångest över det där även om jag vet att du gör det, men det där har hänt förr, eller ja, jag tror det har hänt en gång förut" försöker bolagets master och ägare mildra med. Jag tycker mig dock genomskåda honom och inser att det förmodligen aldrig någonsin hänt förut, men det var ju en uppriktigt schysst passning till en naken spelare på planen. Jag dock det hela med ro, skrattade åt förödelsen och tänkte att det är ju för fan så här man gör intryck! Och jag tror dom höll med mig, "Storslagen entré, sånt gillar vi!"

Intervjun gick bra och alla verkar schyssta, men jag kommer nog inte ta platsen. För lite tid kvar, och jag tror jag har bestämt mig för att lägga mina sista veckor på nyheterna i Luleå, alltså 24 Norrbotten.


Imorgon blir det inspelning hela dagen. Nu fixa video till hemsidan och kanske hinna med lite plugg till kursen "Digital bildbehandling."

Ciao