Chokladknyckardikten, tisdag.
Snoret det rinner och frossan den går.
Jag borde gå hem, vet knappt hur jag mår.
Glor på Aviden så kantig och ful, det kanske känns bättre om man gör bakgrunden gul?
Men trösten den kommer när jag mot allt förtret, hittar en kaka choklad; ej syntet!
Den ligger i kylen så vacker och stum, men vips har dem hittat en plats in i min mun!
Dagen är räddad av en mumsig choklad, men ägarn till kakan blir nog inte så glad.
Av: Johanna
Kommentarer
Trackback
