WHERE MY BLUE BIRD FLIES

...om att jag är rätt inaktiv här på bloggen. Det är sant och inte så mycket att orda uti. Det är ett jävla röj just nu. Jag håller jag tex på att packa mina resväskor och städa lägenheten inför min retiration till Luleå. Ett mission som enligt mina beräkningar borde ha en tidsåtgång på lite drygt en dag, men nu inser jag att knappt börjat och halva dagen redan gått.

Började skriva en ny låt igår. Den blir darrande bräcklig och lika utlämnande som en spritt språngande naken människa mitt på Drottninggatan. Som vanligt har jag bara två verser och lite ooo än så länge, men nu jävlar rullar kugghjulen i Jojjans låtskrivarfabrik. Fabulöst.

På senaste tiden har jag blivit lite mer ostrukturerad som person, men duktigare på att ge rätt saker sin egen tid. Eller kanske inte ostrukturerad, men ni vet hur det blir. Man tillåter sig känna mer än man tänker. Mer hjärta än hjärna.
Balans?
Jag vet inte. Men jag vet att jag är mer jag, åter igen. Livets längtan efter sig själv.

Oj vad dagarna raskar. Sommaren kommer kutandes rakt emot mig och frågan är om jag har någon hand ledig att ta emot krocken med. Inte just nu.

De dagar som både bakåt och framåt i tiden ligger mig närmast räknar jag egentligen inte som dagar. Det är en enda lång sekvens av komprimerade händelser med kort bäst före datum, planerade och oplanerade.

Har just avslutat två dagars studioinspelning. Efter att ha stått och filmat 10 timmar en hel dag känner jag samma trötthet i fötterna som på den tiden då man sprang runt som servitris en hel kväll.

Nu väntar två dagars galen redigering. I helgen ska vi lägga gitarr i studion plus börja böka ur lägenheten inför min sommarflytt.

På måndag har jag inselning i Stockholm. Tisdag i Köpenhamn. Ons i Stockholm. Torsdag i Göteborg. Fredag i Oslo. Lördag flyttar jag till Luleå.
Koffeintabletter hej hej.