WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Mör efter två dagars inspelning och kånka på tung kamera. Fotografrollen är underbart kreativ men totalt oglamorös.
Jag undrar vad kameran väger. 18 kg? Nästan som en packning när man fjällvandrar vid Kebne. Vild gissning, men förmodligen inte helt osannolik. Ändå måste man bara älska det! Men stillbildsfotografer ska veta att dom har det allt bra enkelt.

Det gick sjukt bra att spela in idag. Riktigt roligt var det också.

I helgen kommer Mickes föräldrar och hälsar på. Vad ska man hitta på? Gå på någon föreställning kanske, balett, teater?


Här är några bilder jag tagit under en av höstens Krokodill-inspelningar. Dock i rätt skruttig kvalla tagna från Aviden.

Solnedgång i Blåbärsdalen

 

Melvis och Johannes tillfångatagna av Blåbärsfolket.

 

Blåbärstomte äter marshmallows

 

Solnedgång i blåbärsris

 

Blåbärstomte spelar en fanfar

Det här är dom bästa orden jag läst idag. Jag citerar:


"Livet är kort,
bryt reglerna,
glöm snabbt,
älska innerligt,
skratta okontrollerbart,
ångra aldrig något som fått dig att le."

Det knastrade under fötterna när man satte sig vid det höga köksbordet, så jag tog fram dammsugaren och körde ett par varv. It's a sign, tänkte jag och spatserade runt i lägenheten med den morrande apparaten vid min sida. Munstycket arbetade sig fram och tillbaka över de knarrande funkisgolven, sög sig fast vid ytorna likt en hungrig mal i ett skitigt akvarium. Till tonerna av den där Winnerbäck släpade jag maskinen över de fyrtiosju kvardaten, och dammet dansade elegant upp från hörn och skarvar där jag for fram. När jag var klar kändes rummen kliniskt avklädda, jag hade blottat deras stillsamma existens med hjälp av en snabelbeklädd apparat från nittonhundratalet. Stort, tänkte jag och började sedan laga middag.

Och nu ska jag alltså laga mat.

Tavlan ser för mörk ut när jag laddat upp den ser jag. Den är ljusare egentligen.
Nu har vi ätit god thaimat och kollat på House. Jag borde sova!

Yo! Iomrgon smället det, så till vida att dream team Johanna och Louise sticker ut och gör reklamfilm för prorammet Mega. Fan om det regnar.

Nu ska jag måla lite. Håller på med en evighetstavla som aldrig blir klar.
Den heter fortfarande ingenting, men snart!
En liten text till, mer jobb med klipporna och lite detaljer så börjar det nog arta sig.

Har sett några filmer på senaste. Ska inte trassla in i mig eller dig i någon uttömmande recension, utan nöjer mig med att okomplicerat konstatera att dom var allt från bra till jättebra.

The Boat that Rocked - Sjukt bra och rolig film om en galen radiostations liv under 70-talet glada dagar.

Brüno - Asrolig. Sacha Baron Cohens fejkdokumentär där han spelar homosexuell fashionista och modereporter som driver med bland annat präster och tv-världen. Jag trodde inte jag upskattade gayhumor men detta var ju tårdrypande underhållande.

Funny People - Rapp, bra och tragikomisk rulle som dock hade tjänat på att vara lite kortare. Adam Sandler spelar en cancersjuk komiker som försöker leva sina sista dagar i några lustiga karaktärers sällskap.

The Goods: Live Hard, Sell Hard - Ett gäng galna bilförsäljare tar sig an en döende bilfirma i hopp om att styra upp stället. Lätt roande.


Jag tycker verkligen att det är astråkigt att läsa bloggar om filmer folk har sett. Nu blev det dock ett sånt inlägg, men det var bara för att visa att jag faktiskt är lite kulturell ibland. Annars pladdrar jag ju mest på om vilken mat jag ätit och vilka djur jag sett.

Grått ute, nyvaket inne! Klockan är 15.17 och vi har just kravlat oss upp.
Gårdagens fest hos Manne får fem av fem möjliga sjuarmade ljustakar. Eller kanske fem är att ta i, men man kan utan att skämmas dra till med en stark fyra, åtminstone. Det var allmänt trevligt, och festen följdes av utgång på Vassa Eggen. Gratis, fint och bra. Kvällens avslutade i flottets tecken; Mc Donalds.

Det verkar vara skitväder ute.

Hejp!

Skön pensionärsfredag. Jag och Mikael har lagat korvstroganoff och kollat på Idol. Mikael var korvansvarig medan jag skötte tillagning och kryddning. Food Art Director, kan man säga. Maten blev grym och Mikael hävdar att om man ska beskriva mig med ett ord så blir det "Korvstroganoff". Hemligheten bakom min stroganoff-framgång kan eventuellt ligga i min nyinförskaffade kalvfond. Det är en fin vara.

Nu är det en film med Kjell Bergkvist på fyran. Den ser alldeles för gul ut i mina ögon. Men snygg annars.
Kjell bergkvist påminner som vanligt om pappa, lite. Inte till sättet, men utseendet!


På väg till Lannavaara, sommar -08


Pappa och jag i Lannavaara sommar -08

Idag har jag återvänt till samhället. Lätt hostande men betydligt piggare intog jag åter min plats i flocken på UR.
Vad händer då? Jag har mycket att göra. Jag och min praktikantkollega Louise ska göra några reklamfilmer för barnprogrammet Mega. Idéerna, foto och redigering står jag för, medan Louise fixar skådisar och vi hjälps åt att producera. Till detta projekt ska ja ha en av de stora kamerorna med lite finare optik, vilket känns kul. Jag behöver utmaningar för att inte stagnera!

Vi är just hemmkomna från middag. Jag, Micke, Manne, Mackan, Viktor, Thomas, Sanna och Emil har varit på gay-båten Patricia och ätit middag. Jag åt en hälleflundra med svartrötter, kantareller och senapsvinaigrette som servitören rekommenderade varmt, men det var ingen höjdare. En fisk bara, helt enkelt. Varken mer eller minre i mina ögon. Svartrötterna var indränkta i någon slags soja, så dom smakade typ sushi.

På vägen hem väntade vi på tåget vid slussen. Djurpolisen Johanna väckte alla väntande människors uppmärksamhet genom att plötsligt ropa "Det är en mus på spåret, en mus på spåret!" och peka hysteriskt med paraplyet (det regnade ute). Där på spåret satt en söt liten mus, helt lugnt sniffandes med dom små morrhåren i vädret. Jag och Sanna blev först lite nervösa och ville rädda musen, men precis innan tåget rullade in på perrongen hoppade musen åt sidan och avbröt självmordsförsöket. Bra musen!
Den kom nog i sista sekund på att det trots allt finns något värt att leva för, även om man är liten mus i en lång, mörk tunnel.

Vad fint. Undra vad den tänkte på?

Min kära kusin påminde mig just om Ben&Jerrys. Jag tycker det är ett dynamiskt glassmärke som leverar allt från toppar till dalar, dock oftast lite för söta. Men man kan ändå passa på att nämna några av de hetaste kandidaterna.

Chunky Monkey


Jävligt fräsch glass med alla rätta elementen. Krämigt, krispigt, sött och fruktigt med chokladinslag som rundar av ordentligt. Bananerna i glassen kommer dessutom från Asoguabo. Det är bananer som inte duger för export pga små skråmor eller för att dom är för små. Fint att Ben&Jerrys kan ta till vara på dom.
Denna glass är inte bara god, den är även sjukt PK. (Politiskt korrekt)




New York Fudge



Också schvajnigt god. Amen!

Som enväldig diktator i glassriket har jag tagit mig friheten att kora den bästa glassen.
Och vinnaren är....(trumvirel)


TEXAS PECAN!

<----- 1:a plats









ROCKY ROAD inom samma märke är också en rätt het kandidat, den kommer nog på 2:a plats


Om någon vill utmana dessa svårslagna härligheter är ni välkomna med förslag.
Domarens beslut går evenuellt att överklaga.

Regnar ute, ser ut som ryssland när man tittar ut. Ukraina-väder.
Snormåsen är hemma idag igen. Måste sluta hosta innan jag kan släppas ut i samhället igen. Känns som att folk skyr en som pesten när man hostar på allmän plats. Var på vårdcentralen igår för att göra en liten uppvisning och få ett utlåtande av experterna. Den ligger två stationer bort med tunnelbana, och jag jobbade som fan för inte få världens hostattack under resan. Dock har man ju insett att det bara bli värre av att tänka "nu ska jag inte hosta". Och hostan var rebellisk och gjorde tvärt emot vad jag tänkte, precis som väntat. Jag hostade non-stop medan folk i vagnen försökte se sådär härligt obrydda ut och att bläddra upp en metro för ansiktet fast dom egentligen bara ville dra i tågets nödbroms och ropa "hjälp, en smittad, utrym vagnen!".


I övrigt, så längtar jag utomlands. Här kommer lite bilder från när jag och Mikael var i Thailand förra vintern:

Har legat och sovit en timme på soffan, med ett vattenglas i handen! Utan att spilla.
Är hög på hostmedicin nu. Ingen hosta och världen är fanimej en rätt trevlig plats. För övrigt ser lägeneheten ut som sju svåra år. Snorpapper, glas och koppar all over.

Jag missade höstfesten, men vad gör det? Känner mig nästan glad över det. Verkade ju varit mest sopor på kalaset, att döma av folks statusar på facebook. Manne ringde och bekräftade samma sak tidigare idag. Nu väntar jag på resten av recensionerna.

Jag är så jävla less på att hosta. Wbhaa!

Har lagat mat. Gjorde köttbullar med potatis, hemmagjord gräddsås och lingonsylt till. Mycket bra måste jag säga utan att ljuga. Jag borde få ett eget matlagningsprogram. Jag skulle nog bli den där klantiga kocken som lyckas få det mesta att bli gott men med livet som insats.

Dagens rätt blev som sagt väldigt god, men så här såg scenariot ut:

Tar ut potatispåsen ur kylen, lägger den på en bänk. Vänder mig om för att börja med något annat, hör en duns. Alla potatisar har ramlat ned från bänken och rullat ut till spridda destinationer över hela köket. Sätter potatisen på kokning. Plockar fram resten av ingredienserna. Ska ta fram buljongpaketet, råkar kasta iväg det till andra sidan köket. Hoppsan! Steker köttbullarna. Oj fan, såsen borde jag börja med. Drar på en redig låga till lilla pannan och fräser löken. Fortsätter flaxa med köttbullspannan så bullarna yr i luften, en och annan hoppar ur. Oj, löken, fortsätter med såsen. Kalvfond, grädde, redning. Värmen blir för hög och såsen håller på att koka över. Hur går det för potatisen? Tar mig en titt, tappar locket med en skräll. Jag kanske borde duka? Maten lagar sig själv en stund. Potatisen blir klar, men satan vad varm den är. Ska hälla ut vattnet, råkar hälla ut potatisarna bland disken. Yes. Kollar såsen, den är klar men jag har visst råkat koka skeden också. Heja. Serverar med en klick lingonsylt och utan grönsaker, sista tomaten i kylen var skrynklig.

Programmet skulle kunna heta "Johanna tar sönder och lagar!"

Fortfarande lika sjuk. Det har gått snart en hel vecka. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Alltså kolla på klockan, 07.57. Jag har gått och lagt mig kring 02 i natt, och är redan uppe. Kan inte sova för hostan som bara blir värre och värre. Vill helst bara åka in på akuten, kasta mig i famnen på första bästa läkare och gråta och förklara att jag är så trött på att det inte känns bättre och att hostan gör mig sömnlös om nätterna. Sömnlös och nästan andlös. Jag är konstant täpt i näsan vilket gör att jag måste andas genom munnen vilket i sin tur gör att jag måste hosta efter vaje andetag. Men akuttider är ju inte billiga direkt, så måste man ta sig dit också och antagligen köa i tusen timmar. Hur ska man orka det? En dunk Cociliana Etyfin (hostdämpande) skulle sitta som ett smäck i min förstörda hals.

Jag önskar att jag var liten igen. När man låg hemma och alla pysslade om en och sa "här, drick det här" när man hostade och "här, ät det här" när mat- och sovklockan ringde in. Man fick alltid en massa hästtidningar, och Pär kokade ihop sin specialgjorda superdryck med varmt vatten, citron, vicks blå, honung och en massa andra dunderingredienser som kan stoppa världskrig. Varje gång han serverade den brukade han även passa på att berätta om dess ursprung, om den där gången när det var "en dag innan jag skulle åka till Thailand och låg hemma så djävulusiskt förkyld. Då kokade jag ihop det här, och vaknade nästa dag och mådde skitbra, du vet det var som bortblåst!"

Men nu är jag 25 år och sitter här i min nya lägenhet i mitt nya hemland Stockholm. Ligga går inte, stå är för konstigt. Man kan inte bara stå rakt upp och ned i rummet och göra någonting bara för att undvika hostan, det är skumt. Så jag sitter i soffan. Tågen dundrar förbi en liten bit från balkongen, och man ser in i vagnarna där alla människor sitter och nyser. Bara en tidsfråga innan dom har det lika förjävligt som jag.

Det blir lite deppiga inlägg nu, men det är okej när man är sjuk. Jag missar jag höstfesten på GTV, som går av stapeln idag. Sitter hemma och kan liksom inte hänga med i riktiga världen, då blir man lite bitter. Men egentligen är jag glad! Har roliga projekt på G.

Avslutar med några bilder jag tagit:

Perrong

 

Åka tåg till Nynäshamn. Enda passageraren i hela vagnen.

 

Pappa vid kiosken

 

Pappa. Vi hälsade på hos farmor. Där lagade vi tonfisksallad.

Jag är sjuk! Säkert svinet, det slog till igår och gick från noll till hundra på bara några timmar.
Feber, schvajnigt ont i halsen, ingen röst och hostar slem så man knappt kan andas. Speciellt när man ligger. Försökte sitta och sova i sängen i natt.

Hur kurerar jag mig då? Jag målar en tavla. Blir lite knäpp av att måla för mycket, så försöker ta pauser. Drömmer febriga vakendrömmar om olika skuggtekniker och nya motiv mot min vilja.

Nu måste jag sova en stund. Micke är och handlar. Han är typ min personliga assistent nu när jag är sjuk. Gör mackor, hämtar te, vatten, går och handlar och bokar tvättstuga. Så fin :)


Snor! Hej

Glada i en soffa


Mikael på Jerusalem Kebab



Älskade flygfä, Poppe


Hittade den här väggen i Norrköping

Ringde vårdcentalen igår. Har ju just flyttat till Stockholm, och har precis kommit underfund med vilken vårdcentral jag tillhör.

"Hej och välkommen till vårdcentralens växel. Uppge namn på personen du söker"

Jag är tyst i luren rätt länge innan jag får fram ett "öhhh...". Jag menar, vem söker man? Jag vet inte, jag har bara ringt till vårdcentralen och söker ingen speciell, bara någon som kan ta sig an en. En tillmötesgående, pedagogisk människa som kan komma med några förslag? Typ knappval 1, 2 och 3?

Jag provar med något så rationellt som "Vårdcentralen?" (trots att jag ringt till just vårdcentralen), och väntar på att bli kopplad någonstans. Men inget händer.
Då hör jag en röst i andra änden

"Hallåå?!"

Vadå hallå? tänker jag. Så säger väl inte en telefonröst?

"Hallå?" säger jag tillbaka.

"Ja hallå, vem söker du?"

Jag inser att jag inte pratat med en robotröst, utan en riktig människa!

"Oj, jag trodde du var en robotröst, ingen riktig människa"

"Jaha, men vem söker du?"

"Jag vill prata med en sjuksköterska...."

Resten är ovesäntligt.

Men haha, vem svarar "Hej och välkommen till vårdcentralens växel. Uppge namn på personen du söker"

Fan vad opersonligt!

Men vilken lustig situation. Skrattade järnet en bra stund efter.
Robotmentaliteten börjar växa fast i människorna.
Bara en tidsfråga innan dom tar över!

Tjapp. Fan vad snabbt veckan gick! Susade ned med flyget i tisdags morse, från L-town tillbaka till det Stockholmska landet. Raka vägen till inspelning med kameran i högsta hugg. Vi var inomhus och spelade in för en gångs skull, och vet ni vad det innebär? Kontroll! Ingen sol som fladdrar och går i moln om vart annat och pajar exponeringen. Uttag nära till hands där man kan koppla in trevliga små lampor att ljussätta med. Delicious!
Annars är det ju sjukt trevligt att spela in ute, men rätt schysst med omväxling.
Onsdag hade vi också inspelning. Kanske den roligaste på väldigt länge!
Ska inte avslöja var vi höll till, men det blev en hel del deg och klet och sjukligheter som man skrattade ihjäl sig åt! :) Inte lätt att hålla kameran still när man skrattar samtidigt.

Nu ska vi spela in lite musik här i vårt skrymsle!

Peace

Jag vet inte om jag ska på höstfesten.
Får jobba den helgen om jag vill. Fest är roligare än jobb, men pengar är roligare än fest. Oh lord, så många parametrar! Har inte hört mycket om tillställningen, har vi ens fått en inbjudan?
Klåpig festkommitté i år!


Har suttit och redigerat hela morgonen. Har lite ont bakom den jävla skuldran idag. På det stora hela tycker jag att det blivit bättre sen jag börjat träna kontinuerligt, men idag är det pain! Ska prova med lite träning och bastu sen. Mm.

Det regnar ute. Snart ska vi spela in! Tur att vi är inomhus idag.


Lunch!

Jag vet inte om jag ska på höstfesten.
Får jobba den helgen om jag vill. Fest är roligare än jobb, men pengar är roligare än fest. Oh lord, så många parametrar! Har inte hört mycket om tillställningen, har vi ens fått en inbjudan?
Klåpig festkommitté i år!


Har suttit och redigerat hela morgonen. Har lite ont bakom den jävla skuldran idag. På det stora hela tycker jag att det blivit bättre sen jag börjat träna kontinuerligt, men idag är det pain! Ska prova med lite träning och bastu sen. Mm.

Det regnar ute. Snart ska vi spela in! Tur att vi är inomhus idag.


Lunch!

Feest. Har sovit på soffan i fyra timmar non stop. Somnade på Micke och har inte ens märkt att han har flyttat på mig. Död fisk.
Micke har dumpat mig för en annan idag. Hon är mörk, liten, snygg och mäktig. Hennes namn; Nikon D90. Han har just fått sin nya kamera och sitter nu som vrider och vänder på den som ett litet barn på julafton. Kameran heter Nikon D90 och är helt jävla magisk uppfinning, så jag förstår om han inte kan sluta fingra på den.
Verkar bli soffan för mig i natt.

Men detta betyder i och för sig att jag kan låna hans dator ännu mer, nu när han mest sitter och kelar med sin nya partner! Haha. Då hinner man blogga mellan varven. Vägen till framgång; se till att personen som sitter på kapitalet distraheras rejält av något annat. Då kan du passa på att roffa åt dig av kakan. Roff roff!

Har förresten varit hemma i Luleå i helgen. Det var skönt att slippa alla äckliga människor och pestdrabbade tunnelbanevagnar. Med alla äckliga menar jag dom som trängs och flåsar en i nacken var man än går och står 1 cm från en i tunnelbanan och tjattrar, andas vitlöksångor och helt enkelt bara tar för mycket plats.
Och för att inte tala om folk som går ivägen! Man brukar ju ha en liten initial känsla för om man går ivägen järnet för folk eller inte, men inte här i Stockholm. Den intuitionen saknas.

Nu ska bitterhetskommittén sova, natti!

:)