WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Fortfarande lika sjuk. Det har gått snart en hel vecka. Vet inte riktigt vad jag ska göra.
Alltså kolla på klockan, 07.57. Jag har gått och lagt mig kring 02 i natt, och är redan uppe. Kan inte sova för hostan som bara blir värre och värre. Vill helst bara åka in på akuten, kasta mig i famnen på första bästa läkare och gråta och förklara att jag är så trött på att det inte känns bättre och att hostan gör mig sömnlös om nätterna. Sömnlös och nästan andlös. Jag är konstant täpt i näsan vilket gör att jag måste andas genom munnen vilket i sin tur gör att jag måste hosta efter vaje andetag. Men akuttider är ju inte billiga direkt, så måste man ta sig dit också och antagligen köa i tusen timmar. Hur ska man orka det? En dunk Cociliana Etyfin (hostdämpande) skulle sitta som ett smäck i min förstörda hals.

Jag önskar att jag var liten igen. När man låg hemma och alla pysslade om en och sa "här, drick det här" när man hostade och "här, ät det här" när mat- och sovklockan ringde in. Man fick alltid en massa hästtidningar, och Pär kokade ihop sin specialgjorda superdryck med varmt vatten, citron, vicks blå, honung och en massa andra dunderingredienser som kan stoppa världskrig. Varje gång han serverade den brukade han även passa på att berätta om dess ursprung, om den där gången när det var "en dag innan jag skulle åka till Thailand och låg hemma så djävulusiskt förkyld. Då kokade jag ihop det här, och vaknade nästa dag och mådde skitbra, du vet det var som bortblåst!"

Men nu är jag 25 år och sitter här i min nya lägenhet i mitt nya hemland Stockholm. Ligga går inte, stå är för konstigt. Man kan inte bara stå rakt upp och ned i rummet och göra någonting bara för att undvika hostan, det är skumt. Så jag sitter i soffan. Tågen dundrar förbi en liten bit från balkongen, och man ser in i vagnarna där alla människor sitter och nyser. Bara en tidsfråga innan dom har det lika förjävligt som jag.

Det blir lite deppiga inlägg nu, men det är okej när man är sjuk. Jag missar jag höstfesten på GTV, som går av stapeln idag. Sitter hemma och kan liksom inte hänga med i riktiga världen, då blir man lite bitter. Men egentligen är jag glad! Har roliga projekt på G.

Avslutar med några bilder jag tagit:

Perrong

 

Åka tåg till Nynäshamn. Enda passageraren i hela vagnen.

 

Pappa vid kiosken

 

Pappa. Vi hälsade på hos farmor. Där lagade vi tonfisksallad.