WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Jag har fått lite färg. Solen har legat på här i några dagar nu och det ger ju alltid resultat.
Först rosa sen brun. Nu står jag mitt emellan de två världarna, dvs rosabrun.
Vill passa på att påpeka att det bara gäller ansiktet. Övriga kroppsytor glimmar fortfarande i frostigt vitt.

Våra beställningsfilmer börjar ta sig. Verkligen. Sebastian är redigerare och jag som producent sitter på en stol bredvid och tycker. Fast även jag har bidragit med några klippinsatser i projektet, måste jag avslöja. Det är så kul att klippa!

Jag och Micke har varit ute och fotat rätt mycket i helgen. I fredags gick vi långt, först till folkhogskolan och sen till affären för att handla. Vi kom in på ICA när det var typ 10 minuter kvar till stängning. Plockade en vitlök, avocado, pasta, salami, parmesan och lite andra goda grejer man behöver för att lyckas med Per Mobergs goda pastasallad vi sett på nätet.

När vi kommer fram till mejerihyllorna kommer en stressad kassörska förbi och säger
"Nä nu får ni rappa på, vi stänger!". Jag kollar på klockan och det är förvisso någon minut kvar till stängning, men man brukar väl inte hetsa så där? Släpper dom in en i affären när klockan är fem minuter innan stängning kanske dom inte kan räkna med att man ska vara ute prick 20.00. När vi kommer fram till kassan får jag ändå stå o kö. En tant före, sen är det vi. Varorna rullar makligt fram på bandet och blippas, för att sedan samlas i en hög där längst ned vid fryspåsarna. Klockan tickar. Hon i kassan är trevlig, det är  inte samma otrevliga kvinna som morrade åt oss inne i affären. För hon står nämligen och slänger ned våra varor i en påse! Jag går fram till henne och försöker fortsätta packningen själv, men kvinnan håller påsen med järnhand och fortsätter slunga ned varorna i påsen medan hon messar "Vi har faktiskt varit här hela dagen, nu vill vi gå hem. Och vi ska dessutom vara här hela helgen, så nu vill vi gå hem, ja så är det".
Jag blir lätt irriterad över hennes taskiga bemötande och låga arbetsmoral, och tänker nästan säga något men besinnar mig och avslutar med ett trevligt "tack ska ni ha, hej då".
Proffsigt.
Kom att tänka på min mamma som driver och äger en restaurang. Tänk om hon skulle ställa sig vid något bord och skynda på dom som sitter och tuggar. "Nä nu får du tugga ur det där, jag vill gå hem. Jag har varit här hela dagen och jag ska dessutom vara här hela helgen." Nästan komiskt. Skulle liksom aldrig hända.
Men nu är vi ju i Gamleby. Inskränkt och efter, folk verkar inte veta att det finns en värld utanför ibland. Eller så har dom missat vett och etikett-kursen i skolan.


Micke diskar. Jag ska kamma håret. Där är lite molnigt idag. Men inne är det sol.

Kram


Hittade två sköna svanar som jag fotade. Dom såg deppiga ut.