Kebabpsykos
Skön helg har tagit avsked. Jag begav mig till Norrköping för att hänga med min M.
I fredags käkade vi på världens bästa kebabställe, som jag inte riktigt kan namnet på. Förstår inte varför ingen apat efter deras koncept? Det är ju helt jävla briljant! Eller, vad är konceptet egentligen? Svingod kycklingkebabtallrik med ris och dricka för 49 kr? Det måste vara något lurt. Säkert kyckling från Rusta eller Röda Korset. Men så sjukt god?
Förstår inte. Har hittills inte hittat en enda restaurang som serverar kycklingkebab av samma klass. Inte i Sverige, inte i världen. Ska kolla upp namnet, det här känns ju fånigt. Haha. Varför vet jag inte vad restaurangen heter?
Kanske för att man alltid är så hänförd av vad som komma skall när man traskar in i lokalen så man glömmer både tid och rum. Kebabpsykos!
Jag har återhämtat mig från den intensiva men kortvariga depression som några timmar under lördagen åt upp min hjärna där lägenhetssoppan stormkokar. Vi fick nej från bästa lägenheten so far, och jag kände att nu orkar jag fan inte bo i skitstaden Stockholm. Vad är det som är så bra med Stockholm? Allt är dyrt och det är omöjligt att hitta ett bo att bygga sitt näste i.
Det gick dock över ganska snabbt. Jag lyckades förvisso inte hitta något bra svar på frågan om vad som är så bra, men jag tog mig i allafall i kragen. Drog till ordentligt, och sen var jag på benen igen. Fick ett erbjudande om lägenhet på söder ganska kort därefter, och den har jag varit och kollat på idag. 6500 kr för en två på Mariatorget, inklusive el, bredband och gas. Och möblerat och kanonfint. Så nu hoppas jag igen. Och jag vet hur besviken jag kommer bli om vi inte får den. Jobbigt att pendla mellan hopp och besvikelse så tätt som man gör nu. Huvva.
Nu ska jag sova. Imorgon ska jag lägga upp lite bilder på mina tavlor jag målat.
Man får köpa dom om man vill!
Godnatt
Kommentarer
Trackback
