WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Vi har fått lägenhet! En tvåa på 47 kvadrat i Skärmarbrink. Inflytt sker i början av september, så tills dess bor vi hos snälla, snälla Mimmi.

I helgen var vi på kraftskiva med kusinerna här i Nynäshamn. Testade att köpa två olika sorters kräftor. Ett paket hypade, turkiska kräftor som kostade 159 kr, och ett annat innehållande lika många kräftor, dock kinesiska för 49 kr. Skillnaden i smaken var marginell, och förmodligen en smärre inbillning. Med slutna ögon och god fantasi kunde jag någonstans där inne bland smaklökarnas inre vindlingar uppfatta liten smakskillnad de två kräftkandidaterna emellan, men varken till det bättre eller sämre. Och vad lär vi oss av det? Jo, dyrast smakar inte alltid bäst, inte om man tar hänsyn till priset i alla fall.



Senare på kvällen begav vi oss in till stan. Skulle på fest hos Marielle, men när vi kom fram var festen på väg bort. Vi slöt upp med en splittrad skara GTV-människor som hade alldeles för många olika riktningar för sitt eget bästa. Någon vinglade iväg till Mc Donalds, några skulle hem, några ville gå ut och några visste varken ut eller in. Ganska snabbt insåg jag och M att det inte bådade för någon helgrym partykväll, så vi bestämde oss för att ta tåget tillbaka till Nynäshamn.
Det hade jag gärna gjort, om det inte vore för att den anslutande tunnelbanan fastnade nere i en  tunnel i mer en timma. Tåget stannade någonstans nere i mörkret, och det tog ca 30 minuter innan föraren meddelade vad som hänt. Folk började höja rösterna inne i vagnen, klaga, försöka hitta sätt att ta sig ut och tillslut bråka. Inom en timme hade någon blivit misshandlad. Föraren meddelade efter 30 minuter att det rörde sig om signalfel. Folk i vagnen sa att det var någon som hade hoppat, men alla visste lika lite. Ett tag släcktes lamporna, och tåget slogs av helt. Jag kände en klaustrofobisk panikångest komma krypande. Kändes som att luften höll på att ta slut där nere. Ville börja gråta. Gjorde det inte. En montör kom in i vagnen, sa att han skulle fixa. Folk ropade "Vi vill gå ut från tåget!". Det fick vi inte, det var ström där ute. Och dessutom gick inte dörrarna att öppna, tåget ville inte starta. Såg andra tåg passera i tunneln lite då och då. Blixtrande svischade dom förbi, och människorna där inne tänkte nog att "tur att jag inte tog det där tåget"  när  dom vände sig om efter vår vagn ända tills vi bara var en svag, liten ljusprick långt in i den mörka tunneln. Som att ett stort monster svalt hela vagnen till kvällsmat.

Men monstret blev nog illamående och spydde, för plötsligt tändes alla lampor och tåget rullade långsamt igång. Surret från luftintaget gjorde en välkommen entré och gnisslande tuffade vi ut ur tunneln. Vi missade sista anslutningen till Nynäshamn, så det fick bli rikemanståget; taxi! 920 spänn som vi högaktningsfullt fakturerarade SL. En resegaranti och en liten blankett kan göra så mycket.

Idag är det onsdag, och vi skulle haft inspelning, men produenten är sjukt så det blev inget. Nu ska jag ned och redigera.
Hörs sen!

Hejpa hej