WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Det är måndag. Har suttit i en massa möten. Säkert fyra stycken. I teamen har vi fått uppgifter om att göra beställningsfilm mot en riktig kund. Vårt team ska göra några informationsfilmer för folkhögskolan i Gamleby.

Så långt inga problem, men nu ska det beslutas vem som ska ha vilken roll i gruppen.
Producent, fotograf, redigerare och ljudtekniker. Ingen vill ha ljud. Vad är det för fel på ljud?
Jag skulle kunna ta ljudet om det inte vore för att jag i detta fall är extremt intresserad av att få vara producent. Bra träning  att upprätthålla kontakten med en klient som ska känna sig nöjd från början till slut.

Som vanligt är det fler än en som vill vara producent. Får se vad resultatet blir. Det står mellan mig och Stina.
Vet inte riktigt vad vi väntar på. Att någon ska ge sig? Ett gudomligt ingripande som gör att någon av oss helt plötsligt ändrar oss? I Bert blir ju Klimpen omvänd i ett avsnitt. Om jag inte minns fel så är det en elstöt som gör att han plötsligt blir jättesnäll och vill plocka blommor istället för att kalla Bert för Bert-stjärt. Haha. Kanske det man ska satsa på så här i hård konkurrens.

Idag har jag gjort en massa tråkiga men bra saker. Jag har tex fyllt i en blankett till CSN. Ska låna lite pengar, för nu är det återigen knapert med finanserna. Signerade med en muterad kråka, slickade på den äckliga slick-remsan som sitter på kuvertet och traskade sedan iväg till lådan. Var så nära att fullfölja hela ritualen genom att kasta brevet ned för lådstupet, men fy fan, jag hade ju inte något frimärke!
Tittade mig runt för att försäkra mig om att ingen såg mig. Vilken pinsam tjej som går med raska steg till brevlådan utan att posta sitt brev. Ja herregud.

Skämdes en stund, men inte allt för länge då jag snabbt var tvungen rädda situationen genom att fejka hela scenen. Förde smidigt och obemärkt ned kuvertet i jackfickan samtidigt som jag låtsaspostade ett låtsasbrev. Jag körde liksom ett trovärdigt rörelsemönster samtidigt som jag visslade på någon trovärdig låt av någon trovärdig artist. Done!

Det sorgliga i historien är ju dock att mina skådespelarinsatser förmodligen var helt i onödan, no use.
Det bor ju ingen i Gamleby! Finns ingen. Inte en människa inom synhåll. Bara kottar och träd. Och några gangsters. Och spöklika hus.

Well well, nu vet jag att jag kan. Det var det viktiga.

På torsdag har jag och Micke spelning i Norrköping. Singersongwriterafton på Saliga Munken. Låter som någon avstickare till Kyrkans Hus. Det är det inte. Verkligen inte.