WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Sitter och klipper i min lilla bur. Aviden sköter sig bra, har inte hängt sig en enda gång idag, och det är ovanligt.
Borde fira, men har inget att fira med. Har redan ätit upp dagens risifrutti. Oh lord. Kanske slår till med en kopp choklad i fikarummet.

Nu har vi galet mycket att göra här på kneget. Massa material som ska klippas och färgkorras.

Har spelat in tre dagar den här veckan igen. Sista dagen var vi ute i en kohage som vi hittade. Det var buskarna i hagen vi ville åt, men boskapen gick ju inte att ta miste på. Ett stort gäng långhåriga, robusta kreatur som misstänksamt spanade in oss när vi tjoade i buskarna. Dom hade jättestora horn och när en av dom ställde sig upp och vädrade åt vårt håll bara 15 meter bort tänkte jag att nu är stunden kommen. Tack gud det har varit trevligt att vandra här på jorden. Jag kanske inte har hunnit åstadkomma så mycket men kul har det varit!

Sen började jag genast undersöka närmaste flyktäg ut från hagen. Ingen nödutgång och inga lampor som lyser längs golvet, bara en jävla massa gräs och koskit.
Mitt i min planering för hur man bäst räddar livhanken i en fight mot tjugo stycken Highland Cattle var det dags för tagning. Bara att titta åt ett annat håll och låtsas som om det regnar. H sa att jag inte hade något att oroa mig för, bara man inte har röda kläder på sig. Najs. Jag och min röda duffel lyste upp hela kohagen.
Nåväl, kossorna verkade inte bry sig, och jag glömde faktiskt bort dom efter en stund.
Dom var faktiskt ganska fina, och jag hade gärna klappat!  Ser lite ut som en blandning mellan lejon och ko.