MIDLIVET PART # 1
Fetjävla heltidsharven ned i den bördiga, norrbottniska nyhetsjorden. Rakt ned bara. Hinner inte titta var jacken hamnar, eller hur stora de blir. Myggen skymmer sikten, och farten gör mig blind. Myggen, som by the way har ätit mig några kila lättare. Det måste vara dom. Jag väger inte alls lika mycket som i våras, och vandrar jag med fingertopparna från lår till tå hittar jag minst tvåhundra ställen där man framfusigt tagit för sig utan att fråga. Respektlöshetens kannibaler och nattens blodsjungande irritation. Jag har fan lika smala ben som ni, och ändå är ni här och tigger kött. Prutat och klart. Sjukt billigt, gratis era svin. Grattis.
Jag är i Luleå, men jag vet inte om jag känner det. Hade lika gärna kunnat vara någon annanstans. Inne i en rubiks kub? Någon vrider och vrider, och än är det ingen ordning på färgerna. Ibland kliver jag in i bastun. Ut kommer en rosa gestalt som försökt svettas ut demonerna. Jag är dålig på att svettas, samlar värme på insidan istället. Helt fel, men vissa saker kan jag aldrig göra mig av med. Dom får leva sitt eget liv, parallellt med mitt imploderande universum.
Och sen då? Då drömmer jag om vyer över eiffeltorn, en annan utsikt genom mitt fönster och en annan insikt för en stund. Ord som känns och sanningar som bränns. Det ska fan brännas lite, nu pyr det mest. Småfiser och knäpper. Men ge mig ett jättejävlabrak så jag förstår.
Hade tänkt basta, men orkar nog inte nu. Imorgon blir det en likadan dag.
(Ej tagen av mig)
Kommentarer
Trackback
