DET FINNS INGA MÅL MEN DET FINNS SÄTT ATT TA SIG DIT
Död, pånyttfödd, utkastad, inlovad, mitt emellan och inuti. Jag har avklarat min sista dag på vikariatet, men det verkar båda gott för ytterligare pass på 24 Norrbotten. Nästan fem månader heltid och snart börjar lasmonstret antingen jaga eller rädda mig. Jag känner mig inte orolig för min tomma almanacka, trots att jag kanske borde. Något har hänt och jag känner att Johanna börjar vara Johanna igen. Glad och kreativ, hoppfull och ibland lite naiv. Och absolut helt jäkla okej. Tankarna har krupit lite närmare kroppen och hjärtat lite längre in bröstet. Skön känsla som jag inte kan märka med någon "Made in..."-etikett, men ändå. För stunden behöver man inte veta så mycket mer!
Idag är min hjälte Bob Hansson, den enda estradpoet man behöver:
"Man vill inte bli en passionernas perfetktionist som blir besviken på sig själv så fort man inte är glad, som vill spola ner sig själv i en toalettstol så fort man börjar tvivla eller känna sig tråkig. Man får vara tråkig.
Det handlar om att ta ansvar för sin kompetens. Att ge av det man är bra på att ge. Ge det man själv behöver. Som oftast är någon slags kärlek. Busscahufören med sin busschauförkärlek, skattehandläggaren men sin skattehandläggarkärlek och veganen med sin vegankärlek."
Kommentarer
Trackback
