WHERE MY BLUE BIRD FLIES

Då var man i Sverige igen. Inget större fel i det, men efter ytterligare en vecka i södra Frankrike står det uppenbart hur gött dom har det där nere. Min romantiserade bild av Frankrike stämmer helt överrens med verkligheten. Vin, ost, värme, vänliga människor och allt som hör därtill. Vet inte det behövs så mycket mer?

Denna gången flög jag till Nice, som ligger ca 2 timmar från Cadenet. Helt ok ändå. Hittar man en flygbiljett för 312 kr från Arlanda till södra Frankrike kan jag gott tänka mig att tillbringa några svettiga timmar ihopskrynklad mellan sätena på en buss för att ta mig dit jag ska.

På bussen fick jag två nya vänner. Anna och Moa från Uppsala. Dom skulle plugga på skolan i Aix en provence som jag också funderat på att söka till. Coolt. Det var två sköna bruttor som spelar musik och tycker att det sköna livet verkar finnas i Frankrike. Givetvis hade vi gemensamma bekanta i Uppsala. Stora lilla värld.

Hängde i Cadenet i några dagar. Drog på Loumarin-dagarna, träffade JP och hans kvinna Charlotte, firade P:s födelsedag, drack champagne, blev kindpussad av en av Frankrikes största elektromusiker Lourent Garnier samt vann en gul boll efter att ha träffat ett stort antal ballonger med luftgevär.

Sen blev det spotanresa till Italien. Imperia ligger 4 timmar från Cadenet, beläget vid Italiens sydkust. Supergulligt ställe med fantastisk mat, glass som förslår och vyer som ger dig hjärtstillestånd. Crash boom bang.

Hann med ett besök hos mormor Merlin också, som var en fantastisk liten dam stationerad i Nice innerstad. Här bjöds det på klassisk fransk lunch av kött, potatis, vin och ost, och Annais man Loui berättade små anekdoter om P:s första åk i snowboardbacken i de franska Alperna.

Innan jag åkte till flygplatsen i lördags tog vi oss in till Aix för att möta upp mina svenska vänner. Dom hade installerat sig fint i lägenheten mitt på Cours Mirabeau. Drack öl med persika på ett litet hak, snackade om hur retarderad man känner sig när man inte kan uttrycka sig som man vill på ett nytt språk, och sen var det dags att dra.

Lika tråkigt som vanligt att lämna paradiset, men med leendet ingraverat på läpparna. Jag älskar det här utbytet. Berikande ändå in i märgen, och jag kan inte minnas sist min kropp under så lång tid burit runt på verklig harmoni. Inner peace. Hela 2011 är ett segertåg. Ett blink i ögonvrån. Ett solsken på min parad.



Paul fyllde år, födelsedagslunch med familjen Merlin.


P 1 år.


Italien!





Aix en provence, Frankrike


Moa och Anna!